Starry Eyes

http://open.spotify.com/track/3WPnBrO0lXUNb7Xp24g8gS

starry eyes, what can I say or do for you?

Det blev som jag trodde...fast lite värre. Jag vill inte klyscha ner hela min bloggjävel...men jag saknar dig så, speciellt med tanken på att det var sista gången vi pratade i telefon idag. Att det var sista gången vi sågs då i september. Tredje gången gillt, och hej då. Jag mår illa med tanken på hur plågsamt det är, att veta att du snart är utom räckhåll, du är snart så långt borta, det känns som att du är död, som att du är så onåbar och allt är oåterkalleligt. Jag hatar min hjärna, som hoppas på för mycket, jag hatar min hjärna, som inte vill tro att det kommer bli bra igen. Jag vet att jag inte ska hoppas på för mycket, om ens NÅGOT, men jag vet även att det kommer kunna bli bra, jag kommer ju fan ta mig ur det här. NÅGONGÅNG. När är ju en annan fråga. Att vara kär i dig känns som en sjukdom, som jag fått, som jag bara väntar på att bli botad ifrån, bli frisk och - i n t e b r y m i g m e r a. Ge mig nåt att göra, ge mig nåt annat att tänka på, ge mig alkohol & droger, ge mig musik, publik och en kupong så jag kan köpa dig min sång.

Roky Erickson funkar bra nu, bra tårutlösare. Min hy är så jävla torr nu, ögonen svider. Ååhåhå va synd det är om mig va. Dags att vända blad, och börja på en ny rad.

Jag hanterar inte längre mina problem genom att göra dumma saker som jag ångrar sen, istället försöker jag distrahera mig med nåt annat. Det går inte så bra, om du undrar. Jag vet inte ens varför jag sitter och skriver det här för att du ska se det...jag kanske inte ens känner dig.

M